Gilla oss på Facebook | Besök Facebook

Bilder

Gäddflugfiske i OS-tider

2014-02-16

Vilken fantastisk dag. Först sitter man framåtlutad i soffan och hejar på när de svenska skidherrarna utklassar den övriga världseliten och vinner ett lysande guld. När jag någorlunda återhämtat mig efter den upplevelsen krängde jag på mig vadarna, lastade flugspö, vadarkäpp och linkorg i bilen där en förväntansfull Benji redan satt i givakt.

En dryg halvtimma sedan var vi båda ute i midjedjupt kallt skärgårdsvatten och jag la det första flugkastet. Det slog på direkt och efter några trevliga rusningar hade jag en fin gädda i gälgrepp till min egen och Benjis belåtenhet. Den nyinköpta filmkameran prövades under samma manöver, något som visade sig svårare än beräknat när det kom till försök att zoma in gäddans krumbukter samtidigt som jag försökte hantera spö och lina någorlunda ordningsamt. När sedan meddelandet "full card" dök upp i kamerans display var det bara att konstatera att allt vidare filmande och fotograferande var över för den här fisketuren... Vad händer då, jo gädda efter gädda slår på. De följande var av trevlig kaliber liksom den första och helt plötsligt gungade flugspöet djupare trots kraftig ryggrad. Här var det andra bullar. Långa sega rusningar följde på varandra. Gäddan visade sitt stora öppna, vita gap vid ytan och skakade ilsket huvudet fram och tillbaka för att sedan gå ner mot botten för att hitta en skyddande plats. Den platsen visade sig vara bakom och precis intill mina ben som kanske tolkades som två lämpliga trästammar eller liknande ting. Efter att ha upptäckt sitt misstag fortsatte rusningarna tills det att jag med ett bestämt gälgrepp kunde lyfta gäddan ur vattnet. Ingen kamera... inget att mäta med förutom spöet. Det fick duga, något som faktiskt blev helt ok då det fanns ett märke på klingan precis där hakspetsen slutade. Sekunden därefter återutsattes gäddan som stack iväg med ett kraftigt slag med stjärtfenan.

Strax därpå kunde jag utskilja ett svall efter gädda trots de hårt vindpiskade vågorna. Kort avstånd så det blev ett snabbt kort kast precis ut till den plats där det nyss svallat. Hugg omedelbart! Jag ser gäddan direkt så jag konstaterar att den är en trevlig flugfiskegädda, men inte i samma klass som den föregående. Storleken har ofta ingen större betydelse, det är kampen som är det trevliga. Den här gäddan har just det, kraft som skummar vattnet och dampaktig aktion. Jättekul! Efter en mycket intensiv drillning har jag gäddan i handen. Jag mäter den snabbt mot klingan och återutsätter den därefter.

Det blir en gädda till som jag bänder av från kroken, därefter lugnar det sig. Efter en dryga tio minuter kontrollerar jag flugan och konstaterar att jag fiskat utan krok - flugkroken är av på mitten... Samtidigt upptäcker jag att jag har tappat peangen... Dubbla tecken på att fisket bör avbrytas, således gör jag just det och vadar med tunga ben genom dyn och upp på land där Benji väntar in mig.

Väl hemma igen tog jag frugans måttband ur hennes sylåda och mätte de markeringar jag hade på klingan efter fångsterna. Den längre visade sig vara precis en meter och den andra åttiotvå centimeter. Vikten då, ja det vet jag förstås inte då jag inte hade våg med mig, men det var en tung meterfisk som jag bedömer till runt åtta kilo. Viktigt? Nej, egentligen inte. Det var en fin metergädda och en trevlig upplevelse efter flera veckors fiskeabstinens på grund av igenisade vikar. Nästa gång ska jag ha med mig en ny peang och kamera med tömt kort...

Skitfiske! G


   Dela på Facebook eller kommentera nedan: